Kapitel 1:
Herrejävlar vad tidigt! Vaknar av telefonen och hjärtat går igång som en pistong, dundrar i 180 och paniken kryper på. Jag hatar mornar, för mig får dagen gärna börja vid lunch och sluta efter midnatt. Jag är i mitt esse kring midnatt, ståendes i en bar full med publik för vilka jag kan leva ut mina exehibitionistiska drag.

Telefonen ja, just det. Inte att förglömma. I andra ändan var en whisky hes röst som kraxade fram ett "ciao friend, hur är läget?". Och hur läget var har vi redan gått in på. Hur som, resultatet av samtalet blev ett jobb. Skönt för pengarnas skull, men ack så trist för friheten. Idag hade jag tänkt mig en solopicnic i Tanto, åtföljd av en glassarlunch kring Stureplan. Men det gick åt pipsvängen! Jobbet kallade så jobb fick det bli. Idag var det ganska okej jobb, ett vik på en reklambyrå i 2 veckor. Fullt med hispiga kreatörer visserligen, men bra betalt. Klockan 9 spik skulle jag infinna mig på Byrån med stort B och träffa den store gurun, för vidare instruktioner. M a o gällde full speed för att hinna dit i tid.

Raggardusch och nonchigt uppsatt hår, snabbmake à la grunge och så iväg. Turen var med mig och bussen kom som den skulle, det fanns t o m sittplats! Undrens tid är inte förbi. Satte på mig "power facet" och klev in med 3 minuter tillgodo. Damen i receptionen anmälde min ankomst och jag klev in i det heligaste, Byråns konferensrum. Gurun himself introducerade mig för arbetsgruppen, som skulle bli mina arbetskamrater i 2 veckor framöver. Kanske mer, om jag hade tur och projektet drog ut på tiden.

Första dagen avlöpte utan några anmärkningsvärda händelser, gruppen verkade hyffsat samstämmig och trivselfaktorn helt OK. Veckan skulle nog gå som smort, om man kan döma av starten. Optimist i alla lägen som jag är, avlägsnade jag mig från Byrån en halvtimma efter arbetsdagens slut. Som frilans är det bra att anstränga sig lite extra, i alla fall första dagen.

Tog en prommis hem, och tömde hjärnan på all information den sugit in under dagen. Råkade av en "händelse" passera NK och gick in. Bara för att titta lovade jag mig själv dyrt och heligt. Visserligen var ekonomin i bra skick, men jag behövde garanterat inte fylla på garderoben vare sig med kläder, skor eller handväskor. Av någon outgrundlig anledning är alltid löften till sig själv lättast att bryta så det slutade med en hyffsad välfylld kasse i alla fall.

Lite extra nöjd med fynden, och i förväntan inför kvällen klev jag in. Idag var det dagen D, D som i dejt. Och daten var med den ofullbordade flirten från Åre. Lite bakgrund är på sin plats; jag har nyligen separerat efter ett 10 år långt förhållande. En dag stod vi vid vägskälet, sväng till höger för separation eller vänster för giftemål. Och det blev en högersväng. Inget lätt val, men ändå det enda möjliga.

Efter en så lång tid i monogaismens tecken var jag paniskt rädd för att binda mig igen. Ville verkligen leva själv, bestämma semester, vardagsrumssoffa och middagsmaten helt allena. Flirt i all ära, men inget mer än så. Visst, den biologiska klockan tickade, men det lär den göra med eller utan partner och så länge större delen av kvinnligheten reproducerade sig behövde jag inte känna mig manad. Det fick bli som det blev.

Hur som, flirten från Åre var det som gällde nu. Strax efter brytningen var jag på ett jobb i Åre, tidiga mornar och sena kvällar totalt i nykterhetens tecken är inte direkt det bästa utgångsläget att vara i en pulserande skidort. Men dett var faktiskt helt OK. Sista kvällen tog jag mig t o m ut på krogen och hamnade på Bygget. Stod mest och iaktog, helt nöjd med att vara en åskådare och inte deltagare. I baren fanns människor av alla de sorter, bland annat ett gäng högskolekillar. Söta men ack så unga! Kul att iakta deras självsäkra och flirtiga stil, de gick klart hem hos tjejerna. Plötsligt finner jag mig själv indragen i en diskussion med just nämnda grabbar. De var trevliga över förväntan, och en av dem var ett riktigt charmtroll. Inte riktigt i Mr Pitts klass, men inte långt ifrån.

För att göra en lång historia kort - Mr Pitt look a like och jag inledde en stillsam flirt, som avslutades med styrdans och puss på kinden, samt det obligatoriska utbytet av telefonnummer. Jag åkte nöjd hem, hade klarat jobbet kanon och mitt kvinnliga ego hade fått sig lite näring. Förväntade mig inget mer, för telefonnummer har en tendens att snabbt förglömmas. Så när samtalet från Åre flirten kom blev jag paff. Och glad. Blev även lite lätt pirrig i magen, och ikväll var det dags - den ofullbordade flirten skulle fullbordas!