tjejsnack

Tuesday, July 12, 2005

Kapitel 10:

Vändpunkt sa Bill, tändpunkt var ordet sa Bull. Och det var det, bägge två alltså. Väl ankomna London genomgick Stina en total förändring. Förälskelsens i J övergick till en hysterisk kärlek till pubar, nattliv och shopping. Det var som om puppan transformerats till en fjäril av den mest exotiska sort. Jag hade svårt att hänga med i svängarna, även om jag gjorde mitt bästa.

London som ung, singel och med välstadd kassa är ingen dum stad. Vi hade hur kul som helst, träffade fullt med folk och lyckades på vår korta vecka bygga upp ett litet partygäng. Stina hittade efter lång om länge klänningen, the one and only. Och vi kunde åka hem med väl utfört arbete.

Efter en dryg månad hemma var Stina tvungen att åka tillbaka för att prova klänningen. Jag erbjöd mig följa med och såg en ny fest weekend framför mig, men Stina nappade inte på erbjudandet. Tvärs om avrådde hon mig, med motiveringen av att hon behövde hämta andan och vara själv. Inom mindre än en månad skulle hon för alltid ingå i en tvåsamhet, och hon behövde ladda inför det. Lite ratad kände jag mig, men förstod samtidigt. Jag körde henne till Arlanda på torsdagen, och J skulle hämta henne söndag kväll. Efter löfte om täta rapporter försann hon genom gaten. Inte fasken fattade jag då att det skulle dröja hela två år till jag skulle se henne igen!

För min del förflöt helgen ganska lugnt, en elak liten bakterie hade krypit ned i kycklingsalladen och jag tillbringade de närmsta 48 timmarna med att högt och ljudligt ropa på "raelf". Söndag kväll låg jag i soffan och funderade på tystnaden, varför hade inte Stina hört av sig? Förmodligen hade hon fullt upp, men lite sur blev jag. Och nyfiken såklart!

Vid nio rycket ringer luren, och jag svarar i fast förvissning om att det är Stina. Men icke sa Nicke, det är J, lätt förvirrat och med en aggressiv ton. Summa sumarum så hade han varit på Arlanda sedan sju snåret och väntat in 2 London ankomster, men ingen Stina. Vid flygbolagets disk vägrade de uppge om hon varit bokad på någon flight eller inte. Och där stod han, förgäves väntandes på sin brud. Såklart han var både rädd och förbannad. Hade något hänt henne eller hade hon försvunnit frivilligt? Varit ute och festat, och missat flyget hem? Vad som än hänt borde hon meddela oss.

Och det gjorde hon, två dagar senare ringer telefonen på jobbet. I andra ändan är det Stina, en lätt generad och skamsen Stina men samtidigt bubblandes av glädje. Det inte bara lät som om hon ringde från en annan värld, hon var verkligen i en annan värld - i Australien! Efter många hummanden och harklanden kröp historien fram. Hon hade insett att J inte var mannen i hennes liv (surprise! Det kunde jag berättat för länge sedan). Den helg vi var i London hade hon inlett en romans med en engelsk kille som ingick i partygänget. Det hade alltså försegått mitt framför mina ögon och jag hade fattat nada! Och hon hade inte litat på mig såpass att hon kunde satt mig in i situationen. Snacka om besvikelse.

Helgen hon åkte dit för att hämta sin klänning hade allt satts på sin spets. Hennes engelske kärlek var på väg till Australien där han fått jobb, och han ville hon skulle följa med. Efter många timmars vånda gick hon på magkänslan, avbokade klänningen och drog! Synd bara att hon glömde meddela sina närmste och käraste. Hon utnyttjade verkligen vår vänskap till fullo, när hon bad mig berätta för J. Vilket jag i och för sig gjorde.

J tog det förvånansvärt bra, tror nog att i ett ögonblick av självrannsakan insåg han att Stina egentligen inte var den stora kärleken. J var inte direkt en passionerad man, utan föredrog enkelhet och fasta rutiner. Och det var inte Stinas främsta kännetecken.

Så istället för att vara ljuv tärna på bröllopet, fick jag äran att ringa ringa runt alla bröllopsgäster och informera om det inställda bröllopet. Inte någon blev förvånad, vilket ska ses som ett tecken på att Stina verkligen gjorde en klokt om än dramatisk sorti från sitt förhållande med J.

Livet i Australien då? Det artade sig precis som Stina förväntat sig; passion och värme, många äventyr och ytterst lite slentrian. Det perfekta livet, m a o. I alla fall fram till nu....

3 Comments:

Post a Comment

<< Home