Kapitel 16:
Ibland kan livet verkligen ställa till det! Trodde att jag lyckats hitta lite balans här i livet genom att ta steget till terapi, men icke sa Nicke. Istället har det väckt upp så mycket känslor och tankar jag snygg packat ihop och låst in. Här är det paketöppning var och varannan dag. Ibland är det fina små saker, men ofta rent skit som returrätten sedan länge gått ut på.

Mr Magic är fortfarande en hit, men det tar på krafterna. Finns massor att säga och jag har hittat många förträngda sanningar inom mig själv, men det får nog mogna innan jag släpper ut dem i det fria. Känner mig lite för skör för att sätta det på pränt, men jag vet att jag tagit ett bra beslut som tagit mig hit.

För Stina rullade det på i maksamt tempo, jag tror nog att hon redan fattat sitt beslut när hon åkte hem men att hon behövde stöd i det. Och det verkar som hon får det, även av Kärlekens föräldrar. De har åkt ned till sin son, för att övertyga honom att komma hem.

Det är den ultimata lösningen under de här omständigheterna. Då kan Stina fortfarande ha en närhet och relation med honom, men hon behöver inte bli hans vårdare. Förmodligen kommer det att klinga av med tiden, ju längre in i sin nya "värld" han kommer. Jag känner ingen oro för henne längre, utan jag märker att hon är starkare än jag någonsin trott. Det kommer självklart sätta sina spår, men hon kommer att kunna gå vidare i sitt liv. Med mig vid sin sida, för vi är vänner genom allt!

Det här med terapi är lite mysko egentligen. Förstår inte varför det är så mycket hymlande med det. Skulle vi leva i USA så får man fler pluspoäng ju längre man gått i terapi. Här är det som om man är på gränsen till akut psykvård! Idiotiskt, för om fler körde terapi i förebyggande syfte så skulle vi nog kunna rädda en och annan vilsen själ.

Å andra sidan skulle väl försäljningen av lådvin, Stesolid och Botox sjunka oroväckande lågt. Precis som kroppen behöver sin vård måste väl även själen få sitt. Och kan inte själen få sitt så fokuserar man på kroppen istället. Jag har en teori; om det var obligatoriskt med en terapi sejour före skönhetsoperation skulle man säkert kunna "rädda" en och annan tjej från kniven.

Själv är jag ganska öppenhjärtlig med mitt terapiande, men det orsakar lite rabalder ibland. Och det är olika reaktioner beroende på stadsdel. När jag stötte ihop med ett gäng brattisar från Östermalm och jag råkade nämna att jag precis kom från terapeuten, var deras enda kommentar; på Axens eller Badet? Jag såg förmodligen ut som en fågelholk, terapeuter på Björn Axéns eller Sturebadet, never heard of! Men när jag kom hem klickade det till, i deras värld är terapeuten självklart "skönhetsterapeuten". Snacka om skilda världar.

På Kungsholmen är de mer förstående, där rabblar de namn och terapimetoder snabbare än Sportradions journalister drar matchresultat. Ju fler man provat desto högre på tio i topp kommer man. Men så är ju Kungsholmsborna lite mer preppiga och Bush inriktade.

På gamla hederliga Söder möts jag av två olika varianter; antingen rekommenderas jag lite helande yoga och olika fina mantra, tantra hokus pokus eller så garvas det rått, och jag hänvisas till lite hederligt kroppsarbete. Terapi och själavård är för fiiiint folk, och på söder är man antingen trashtrendig eller söderbo i 3:e generationen. Själv är jag fortfarande invandrare enligt deras mått mätt.

Än så länge har jag inte mött så många sansade reaktioner kring det, men det kanske kommer?

Mitt i allt detta har jag försökt sköta mitt konsultande, med hyffsat resultat. Mitt senaste projekt var ju Reklambyråernas Reklambyrå. Trots min lilla fadäs med amerikanen (som by the way fick ihop det med projektledaren som ville jag skulle babysitta honom!) och min lilla näsbränna med Mr AD så var de kanonnöjda. Så nöjda att jag blev erbjuden en fast tjänst. Sugen var jag, hög lön och fin titel men framförallt tryggheten. Våndades många nätter men insåg att jag kört solo för länge för att få en chef och fasta rutiner. Så jag tackade nej, med mycket fladder i magen.

Det visade sig vara ett riktigt lyckoskott! För en av delägarna knoppade av sig själv och drog igång eget. Och lyckliga lilla jag fick ett 6 månaders konsultuppdrag. Den närmsta framtiden tryggad, och utmaningar utan dess like. Den nya byrån har en lite annorlunda affärsidé, och utan att avslöja för mycket så kommer de enbart jobba med 2-3 kunder men i gengäld ta över alla deras kontor i Europa. Så vad jag ska börja med är att resa Europa runt i stor stil, lära känna kunderna och ta pulsen på marknaden. Snacka om smörjobb!

Jag kommer satsa seriös på heavy shopping och lite stillsamt flirtande. I'm on my way to heaven, med eller utan terapi!