Kapitel 17

Nya livet tar sin början och Milano min första anhalt för det nya uppdraget. Lite lätt nervös, men framförallt oerhört spänd och nyfiken anländer jag Linate en sen kväll i maj. Slår på stort och åker limmo till hotellet, litet och gemytligt på en bakgata nära shoppingstråken.

Italien har jag ju varit i förr, men då mer av karaktären charter. Och när det gäller Milano finns inte charter på världskartan! Snacka om puls. Signorerna här går inte ens ut och köper mjölk utan full outfit, riggade till max och full krigsmålning på. Skall man synas i den här byn gäller det att inte vara blygsam!

Eftersom kvällen var sen blev det en dubbel portion Carpaccio, sittandes i hotellsängen. Tidigt i säng för att vara redo för morgondagens utmaningar, möte med Direktören och Marknadschefen som förmodligen inte var överdrivet förtjusta i att blivit påtvingade en svensk konsult.

Efter en djup tung sömn (tack och lov för Imovan!) vaknar jag i ottan, till lukten av latte som roomservice personalen försynt parkerat utanför dörren. Duschning och krigsförberedelser, lilla ärtiga dräkten med high heels som avslutning och så är jag på G.

Funderar ett kort ögonblick på att ta spårvagnen, men inser att det vore att utmana ödet alltför mycket. Jag kör safe och tar en taxi, vilket nog var tur. Trafiken i Milano är mardrömsliknande, och vet man inte vart man ska kan man verkligen råka ut för en del äventyr.

Anländer klienterna i god tid med en puls högt över det normala. Jag har en egenhet när jag blir nervös, jag liksom flås andas. Låter som om jag har en maraton bakom mig, trots jag bara gått några få meter. Inte mycket att göra åt, in med huvudet i lejonets gap och let the show begin!

Mötet går över förväntan, förmodligen sänkte herrarna garden när de upptäcker att jag är av motsatt kön. Hur underbara italienare än är så finns det ett visst mått av mansgriseri i dem och kvinnor i yrkeslivet är aldrig riktigt hotfulla i deras ögon. De skulle bara veta vilken makt jag egentligen besitter med det carte blanche som jag fått av ledningen.

Mitt uppdrag här bestod av 2 delar, dels att få ett grepp om den italienska marknaden och dels att utröna herrarnas lämplighet för sina positioner. Tufft, men utmanande.

För att imponera på konsulten, d v s mig, var en stor middag arrangerad på kvällen. Manngrann uppslutning på en av Milanos bästa restauranger, av ledningsgrupp och major clients. Hedersgästen yours truly, vilket kändes helt okej. Exhibitionisten inom mig kröp fram, och jag måste medge att makten var något som triggade mig. Undrar vad Mr Magic skulle säga om den insikten?

Eftersom livet just nu snurrade på i maxfart, och nya insikter kom över mig dagligen hade jag börjat föra loggbok. Enkla noteringar om vad jag gjort under dagen, hur jag mått och om jag fått några aha upplevelser. Ibland kunde t o m jag se glasklara slutsatser när jag backade tillbaka bandet. Hela jag drevs av revanschlust, att synas och märkas var oerhört viktigt för mig. Frågan är bara varför? Svaret hade jag inte hittat än, men sanningen fanns väl patetiskt nog någonstans i barndomen. Något jag försökte undertrycka för jag hatar klichéer och insåg samtidigt att jag höll på att bli en.

Men nog om detta, här skulle utrustas för VIP middag på trendkrog i modets Mecca. En liten tur till Via Napoleone kunde inte skada. Två timmars intensiv shopping på företagets bekostnad resulterade i glittriga slingbacks och ett slimmat cerisfodral, modell kort. Hann även rigga upp mig med lite gull gull som pricken över i.

Donnan som gled in på trendkrogen var långt från den korrekte konsult som de sett tidigare på eftermiddagen och jag njöt av att stå i centrum. Självförtroende på topp och ett rum fullt med trevliga, uppvaktande karlar. Kände mig som en modern Zza Zza Gabor, vampig och maktlysten.
En känsla jag unnar alla kvinnor någon gång i sitt liv.

Till bordsherre fick jag den mer prominente kunden, en distingerad herre med stor charm och ett förflutet i Sverige. Skönt då min totalt obefintliga italienska inte på långa vägar räckte för att analysera menyn. Bordsherren rekommenderade ripa, med champinjoner och så fick det bli.

När servitören kom för att ta beställningen fick jag total tunghäfta. Killen såg ut som en ung George Clooney och jag började näst intill dreggla. Hela bordet tystnade och undrade vad som stod på. Kände hur alla intensivt stirrade på mig, harklade och hasplade ur mig min beställning:

"Could I have a rape with the champion, please".