Kapitel 6:

Bara att inse, rapport om gårdagen är nödvändig. Kan väl lugnt säga att det inte blev som jag tänkt mig. Den berömda kvinnliga intuitionen hade garanterat tagit time out, den fanns inte ens i samma universum som jag gjorde.

Hur som, jag gled in på hotellet och vi tog en drink i baren. Vi kunde prata om precis allt, och det kändes helrätt. Varenda siffra i alfabetet stämde, och det kändes kanon. Självförtroendet började återvända och fransarna började fladdra igen. Gick väl lite väl hårt åt vinet, men det var gott och lättdrucket. Sedan långprommis genom Gamla Stan, som är ett måste när man visar Stockholm och avslutandes med en pub runda på Söder.

Ju mer vin som passerade blodsystemet, desto frimodigare blev jag. För varje vink jag kom med log Jänkaren bara bredare och bredare. Jepp, här är det rakt på tänkte jag och började fantisera om kvällens slut. Då tar jänkaren mig i handen och ser mig djupt i ögonen - sanningens ögonblick har kommit och jag nästintill slutar andas. I huvudet dånar det "oh oh, we halfway there... oh oh living on a prayer".

Då kommer bomben! Vännen, Du är både snygg, trevlig och attraktiv men jag klickar inte med Dig, säger han. Que? Inte klickar? Vad är felet? Hela kvällen har han suttit och sugit i sig min charm i 180 utan att blinka, utan snarare uppmuntrat mig. Och sedan "tack, men nej tack". Tror aldrig jag sett mer ut som en guldfisk än just då. Totalt oförstående blick och gapande mun. Inte vill ha mig, är han bög eller vad?

Nehej då! Inte bög, inte mormon, inte gift eller förälskad i någon annan. Absolut inte någon som helst bortförklaring, utan jag var helt enkelt inte hans typ. Men en verkligt trevlig kompis och han ville gärna gå ut fler gånger. Kändes klart snopet, hade varit lättare att ta om han föredragit killar.

Efter en natts sömn känns det bättre, insåg att jag drabbats av hybris och att Jänkaren fick ned på mig jorden igen. Ganska nyttigt egentligen att inte alltid få sin vilja fram. Bra för ödmjukheten framförallt.

Hm, ser jäkligt bra ut i skrift men nu gäller det att börja tro på det också! Ödmjuk my ass! Inte mitt bästa personlighetsdrag. Fan också, jag ville verkligen ha en story med denne karl! Inget seriöst, men en het passion till dess att han åker tillbaks "over there". Men så blir det icke! Får väl slicka såren och inse att jag inte är oemotståndlig.

För att riktigt strö salt i såren ringde telefonen hysteriskt hela morgonen. Jag mitt dumma nöt hade ju berättat för hela världen att jag skulle på en het date! Snacka om att krypa till korset. Inte så kul att medge "han tände inte på mig", så istället fick det bli en friserad version à la "vi hade det underbart mysigt, men kemin stämde inte riktigt".

I mitt nästa liv ska jag bli en bättre människa, mer ödmjuk och sanningsenlig. Lovar och svär dyrt och heligt. Men i detta liv tror jag att jag kör på som vanligt. Nu ska jag ut och tröstshoppa lite. Tror det blir en tur till Room, finns inget som gör sådant underverk för ett sårat ego som lite egoistisk lyxkonsumtion!