Kapitel 7:

Idag har jag ägnat hela dagen åt självömkan, ibland kan man behöva pigga upp sig med att frossa i sitt elände. Riktigt gotta sig i de missöden som man stött på genom åren. Snacka om välfärdsproblem. Egentligen finns det viktigare saker att bry sig om, men just idag har jag lagt världssamvetet på is och överlåter åt andra mer hårdhudade individer att rädda vårt jordklot.

Mitt recept för självömkan är först och främst en lång sovmorgon, med frukost i sängen. Därefter kryper jag upp i soffan och glor på såpor, gärna oseriös dramatik à la Glamour. Näringen som intas är av karaktären "junkfood", växlat med lite chips och ostbågar. När anden är stärkt brukar jag plocka fram gamla dagböcker och riktigt frossa i det förflutna. Jag brukar alltid börja med de tragiska bitarna, m a o kraschade kärlekshistorier. Vid den eminenta åldern av 30+ har man ju genomgått en och annan story, som satt sina spår. I ärlighetens namn har det väl hänt att jag haft stories som passerat spårlöst också.

När jag sitter i soffan och riktigt grottar in mig i det förflutna ringer telefonen. Redo för ytterligare en redogörelse för den "heta dejten" greppar jag luren och väser hallå. I andra änden hörs en röst från det förflutna, Stina! Snacka om paff! Damen ifråga emigrerade för kärlekens skull, till andra sidan jorden. De senaste 5 åren har vi lyckats utbyta ett och annat sporadiskt mail där vi dyrt och heligt lovat att inte tappa kontakten. Yea, right! Och så har det gått ett halvår igen utan att vi hörts.

Men nu är hon här, inte bara i luren utan även i Stockholm. Snacka om att livsandarna vaknade till liv. Trots att vi hörs så sällan så är Stina min mentala syster. Vi har delat det mesta, sorg och glädje men framförallt bus. Sällan har jag haft så kul med någon som med henne. Tillsammans är vi ett oövervinnerligt radarpar som charmar braxorna av de mest inbitna kvinnohatarna.

Jag kommer ihåg en gång på Berns Salonger, när vi verkligen var i vårt esse. Vi hade gjort en spontanare, och gått ut direkt efter jobbet. Helt naturella båda vad gäller alkohol och styling dyker vi in i vimlet och sular loss i 180. Vi fullkomligen äger dansgolvet och självförtroendet är på topp. Förmodligen är vi extra attraktiva just för att vi ger blanka fasen i omgivningen. En av de mer attraktiva unkisarna får span på mig, och bröstar runt för att fånga min uppmärksamhet. Kan inte undgå att bli smickrad och intresserad, för han är oerhört attraktiv. Tyvärr alltför medveten om det, och alldeles för mycket av pappas pengar i plånboken för att det ska vara sunt.

Kvällen lider mot sitt slut, och jag blir inviterad till efterfest. Klart lockande men livsfarligt. Efter ett sammanträde i damernas publika möteslokal lägger Stina och jag upp strategin. Och vilken strategi! Faller allt väl ut blir det både skumpa, spänning och näsbränna till Mr Unkis!