Kapitel 8:

Vi lyckades! Egentligen ganska elakt, men vi njöt varje sekund. Snacka om teamwork. Jag spelade helt med i unkisens flirt, och han var nog övertygad om att det var halva inne. Drog en story om att Stina skulle sova hos mig, så skulle jag med på efterfest så skulle Stina det med. Vilket unkisen motvilligt accepterade, först när Stina hivade upp en medhavd pocket och stora hörlurar. "Ta det lugnt grabben, jag har full sysselsättning i handväskan". Och så promenixade vi Strandvägen bort, till den flashiga vindsvåningen som införskaffats också den av pappas pengar.

Till unkisens försvar måste sägas att han var kanontrevlig och artig, om än lite väl polerad för min smak. Lägenheten var som tagen ur Sköna Hem, d v s stilful och vacker men totalt utan personlighet. Skumpan åkte fram och stereon på. Stina har inte rört sin medhavda bok, utan vi ägnar oss åt något så barnsligt som att tjuvringa klockan på morgonen. Inte direkt moget, men just då var det roligt. Bästa var när Stina fick dag på jourhavande präst och hade en lång diskussion om domedagen var nära. Enligt prästen var det lugnt, men han fick ägna en lång tid att övertyga Stina om att hon kunde sova lugnt.

Efter massa jidder hit och dit blev det sovdags. Jag och Stina hävdade bestämt att vi skulle sova i samma säng. Unkisen försökte hålla god min, men vi förstod hur han jublade i sitt inre. Han trodde nog han fått jackpot med 2 lätt berusade damer i sitt sovrum. Men han blev nog varse, när han var ute och borstade det vitpolerade garnityret passad vi på att låsa dörren och krypa ned. Efter ett antal knackningar på dörren, åtföljda av mindre smickrande tillmälen gav han upp och slocknade i soffan. Själva sov vi kanon, med magen fylld av rysk kaviar och dyr skumpa!
Behöver jag nämna att vi smög oss därifrån tidigt nästa morgon? Vi lämnade en hälsning på badrumsspegeln, med illrosa läppstift "tack för en underbar natt, den gör vi gärna om".

Av någon underlig anledning blev vi aldrig mer inviterade till hans efterfester....