Kapitel 22

Jag fixade det! Marginalen var inte stor, och det var i ett hysteriskt tempo men jag fixade det.
Efter telefonsamtalet for jag runt som en förgiftad iller, försökte göra allt på en gång. Hör då en hes röst som undrar vad det är som står på. Ping så ramlar poletten ned. C sov över på soffan, eftersom flickvännen var bortrest och han var ekonomisk nog att avstå från taxi ut till förorten.

Återigen blev C räddningen! Han fixade frukost medan jag duschade. När jag hoppade i kläderna och ringde taxi, stod han för packningen. Kan bli hur spännande som helst i London, med tanke på att jag har noll koll på vad som är i bagaget.

Och så iväg! C lovade att röja upp och städa, så med en snabb kram var jag iväg. Ilfart till Arlanda, efter löfte om att stå för alla böter lyckades jag få chaffisen att trampa till ett snäpp värre en vanligt.

Galopperar fram till incheckningen, som egentligen är stängd, men lyckas med tårar i ögonen och sammet i rösten få dem att ta min väska. Sedan vidare till gaten, där sista utrop kommer i samma sekund jag tar mig genom passkontrollen. Väl på planet kommer eftersvettningen och andnöden. Övriga passagerare i business ser lätt konfunderade ut när de ser mig, men döljer det väl bakom diverse prentiösa affärstidningar.

Själv halar jag raskt upp spegeln och försöker kamouflera spåren från gårdagen. Lyckas relativt hyffsat, beställer in en GT och försjunker sedan i Elle. Lugnet infaller sig och jag börjar se fram mot London i spänd förväntan.

Turligen nog är det en kort flygresa, för annars hade jag försjunkit i koma och de hade fått bära av mig på Heathrow. Men jag anländer London i bra skick, hyfsat pigg och oerhört nyfiken. Inser att senast jag var i London var med Stina i jakten på den perfekta brudklänningen. Tror nog att dramatiken inte blir fullt lika stor denna gång.

Bor centralt och bra, på ett riktigt mysigt hotell. Nära shoppingstråken men framförallt promenadavstånd till kontoret, där introduktionsmöte är inbokat lagom till Afternoon tea. Hinner ta en uppfräschande dusch, borsta gaddarna och byta om. När jag anländer kontoret står alla högdjuren på rad och hälsar i bästa brittiska korrekthet. Bland alla dessa svartklädda kostymnissar finns en dam någonstans kring 50 rycket. En oerhört stilig kvinna, som dock ser lite bitter ut. Kanske någon att socialiesera och liera sig med?

När man är ute som konsult och ska utforska organisationernas välmående försöker jag alltid att skaffa mig en allierad, för att få lite inside information och höra hur snacket går. Förhoppnings-vis skulle denna kvinna vara en potentiell kandidat.

Ett välregisserat möte tog vid, där vi introducerade oss för varandra och jag snabbt drog mitt uppdrag och riktlinjer för hur jag tänkte utföra arbetet. Kvinnan jag spanat in hette Maggie och var deras informationschef, en klart bra position för en allierad. Hon hade även blivit utsedd att dadda mig den första kvällen. Här slog man inte på stora trumman som deras kollegor i Milano, engelsmännen tror sig besitta ett visst övertag i de flesta situationer så varför skulle de behöva imponera på en liten konsult från norr?

Men sedan kom överraskningen! De hade även en nyanställd AD som de med vissa svårigheter hade lockat över från en svensk byrå. Guess who? Jo tack, min gamla antagonist Mr AD himself! Uppdraget tappade något av sin glans när jag insåg att jag de närmsta veckorna skulle arbeta hand i hand med den uppblåsta knölen. Förhoppningsvis hade han inte genomskådat Cs och min föreställning. Iaf en liten tröst i eländet.

Maggie och jag intar en trevlig middag på en stillsam elegant restaurang, med höjdar mat. Efter en flaska vin börjar vi bli privata och jag får lite informellt skvaller serverat. Maggie har uppenbarligen längtat efter en kvinnlig allierad, eftersom den brittiska hierkin förbjuder henne att umgås med "the office girls" som de andra tjejerna kallas. Jag har m a o hittat min allierade, och det är tillråga på allt en mycket trevlig person. Något som kan behövas i jämvikt till Mr AD!

Med tanke på gårdagskvällen så tar jag en tidigt kväll. En lång natts ostörda sömn gör underverk och nästa dag vaknar jag som en stark kvinna igen. Efter en dusch och en stärkande frukost tar jag itu med packningen. C har haft riktigt bra koll faktiskt, matchande kläder, några olika par skor och t o m tänkt på accessoirerna. En sak han dock missat, underkläder! Är i London med 3 par trosor och 1 BH, vilket inte räcker långt. Tänker med fasa på hur ofta C egentligen byter sina underkläder, men försöker raskt förtränga den tanken. Det är mer än vad jag har lust att veta om honom.

Jag klarar mig iaf över dagen, och får ta lite shopping efter jobbet. Uppehållsväder ute och jag bestämmer mig för en promenad innan jobbet. Tvärs över gatan från hotellet finns en liten park, som är precis lagom för min morgonmotion. Det behövs inte så mycket, för träning är inte min bästa gren vare sig den sker i form av promenader eller på gym.

Strosar sakta runt i parken när jag känner någon rycka tag i min arm. Håller hårt i handväskan och ylar polis i gällaste ton samtidigt som jag försöker springa iväg. Men vad hjälper det? Jag faller som en fura och får anfallaren över mig. Inser att inte nog med att jag blir av med handväskan, jag kommer även bli våldtagen. Just som jag börjar ge upp hör jag en klingande skånsk röst säga:

Tänker Du inte hälsa på Din gamla kärlek?