Kapitel 23

Snacka om hjärtstillestånd! Nu kände jag igen rösten och min spontana reaktion blev lycka, men någon nanosekund senare kom verkligheten ikapp och jag blev skitförbannad.

Totalt jäkla idiotiskt påhitt. Om jag varit utrustad med elpistol eller pepparspray hade han legat pyrt till. Vad är det för fel att hälsa på folk på vanligt, hederligt vis?

När jag lugnat ned mig, och han slutat skratta kunde vi hälsa på varandra som vuxna människor. Undrar vad de förbipasserande tänkte? Först skriker jag hysteriskt och slåss, sedan dråsar vi i backen och avslutar med att tokskratta och kramas om vartannat.

Eftersom jag hade en stund på mig innan arbetsdagens början gick vi och tog en kaffe, rekapitulerade de många långa år som gått sedan vi senast stött ihop. Stött ihop var väl ett understatement om något, vi hade en passionerad love story på Mallorca, där vi glömde både vett och sans. Något som inte uppskattades av hans flickvän, när hon kom nedresandes från Sverige för att prata vett med honom.

Skåningen hade jobbat som resledare och jag som aupair. Svenskkolonin på ön var ganska liten och tajt, så vi lärde snabbt känna varandra. Första kvällen vi gick ut var i ett helt gäng, en styrdans på discogolvet så var det kört. Blixten slog ned och vi blev som tokförälskade. Vi varken såg eller hörde några andra utan vinglade hem hårt omslingrandes. Efter ett hångelpaus var och varannan meter landade hemma hos honom, och kom inte därifrån på de närmsta 36 timmarna. Sedan kallade plikten, och vi återgick till jobbet igen.

Förälskelsen höll i sig, och passionen verkade bara att stegra sig. Ända till den försmådda flickvännen dök upp. Exakt vad hon sa eller gjorde vet jag inte, bara att han från den dagen varken såg eller hörde mig. Han dumpade mig efter 3 månaders innerlig kärlek och jag blev osynlig. Tror aldrig att jag varken förr eller senare känt mig så sviken.

Och här satt han nu, mitt emot mig på ett London fik och verkade totalt ha förträngt sitt agerande. Vi pratade om ditten och datten, han jobbade numera som IT konsult med London som hemma bas. Han hade bott där de senaste 3 åren, med exfru och barn hemma i Sverige. Om exfrun var densamma som den flickvän som ilat till Mallorca för att rädda hans rykte vet jag inte, men förmodligen var det så. En graviditet skulle mer än väl förklara varför han avslutat vår affär så abrupt.

Längre än så hann vi inte innan jag var tvungen att gå iväg och konsulta. Vi enades om middag senare i veckan, och bytte telefonnumer. Frågan är om han skulle ringa eller inte, men det fick bli en senare fråga. Nu var det dags att bli seriös. Första mötet med Mr AD på engelsk mark stod inför dörren.