Kapitel 32

Den stora dagen närmar sig! Gästlistan är kollad på både korsan och tvärsan, och yes - Skåningen kommer! Catering ordnad, musiken kirrad och DKNY är uthämtad från kem. Hormonerna under kontroll, de ligger och glöder under ytan. För att citera James Brown, I feel good!

Så jäkla bra att jag genast börjar oroa mig. För när allt är som bäst brukar väl något gå åt pipsvängen eller? Exempelvis att projektet avslutas i förtid, dagen före middagen vore ju klockrent. Eller att min bästa, käraste, finaste Sofie behöver min hjälp för då finns inga alternativ. En livslång vänskap är viktigare än en potentiell romans. Hårt men sant!

Men so far so good, ingen ko på isen och hoppet stiger. Fredagen har jag gjort en fuling, har ett oerhört viktigt och mycket intressant möte utanför stan klockan 10.00. Londontrafiken en fredag är ingen lek, så jag lär inte hinna in till kontoret. Ack så tråkigt, men jag får väl ägna mig åt lite kreativ skönhetsvård. Att sedan det oerhört viktiga mötet råkar bli avbokat behöver väl ingen veta? Egentligen borde den Lutherska själen i mig få dåligt samvete, men not.

De senaste veckorna på jobbet har ADn och jag verkligen presterat en masse. Vi ligger före tidsplanen, och 25% under kostnadsbudget så jag är värd en belöning. Om jag sedan kan lyckas få till en egen privat liten guldmedalj vore det än bättre.

Torsdagen avslutas tidigt och jag tar mig hem med gott samvete. Hotellrummet som tidigare känts som en isoleringscell har återigen blivit den fristad jag först kände när jag kom hit. Har bullat upp med snacks och färdiglagat från Fortnum & Mason för här ska lyxas. Lax, hummer och lite andra godsaker väntar för en hårt arbetande kvinna.

Kvällen avlöpte helt utan dramatik och jag slocknade ganska tidigt. Vaknar pigg och lycklig, första gången på länge som jag känner en total förväntan på dagen. Dusch och sedvanliga samtalet till Sofie, där allt också framskrider enligt planerna.

Magen växer och hon verkar må hur bra som helst. Kärleken hennes är installerad i föräldrahemmet, och de blivande farföräldrarna håller en tät kontakt. Sofie frågade om jag vill bli gudmor, vilket jag hade hoppats och förväntat men ändå inte kunde ta för givet. Fick en liten tår i ögat och kände mig stolt som attan. Jag ska bli den bästa jäkla gudmor som går på denna jord! Göra allt bus som mamman inte gör, finnas där som en snäll tant med en stor famn att krypa in i och jag ska alltid, alltid finnas där för henne eller honom. Always!

Precis när jag ska lämna rummet ringer telefonen, och det är Stockholms kontoret. Istället för att bli hemkallad i förtid blir projektet förlängt och utökat. Minimum 3 månader men eventuellt ännu längre. Och vad säger man då? Yes please är väl ett lätt understatement. Skåningen my dear, Du sitter löst till för denna varg är på jakt!

Skönhetssalongen är en av Londons hottaste, som Maggie fixat tid till. Känns klart lyxigt att susa omkring i megatjock morgonrock och dricka skumpa en arbetsdag, men Luther den lille djävulen verkar ha slocknat för jag njuter hämningslöst.

Det klipps och slingas, masseras och knådas. Både fejan, tår och händer får sitt och en ny kvinna börjar träda fram. Känner mig lite som på moln, huvudet i bomull. Läge att dra ned på champagnen kanske.

Plötsligt börjar personalen runt om se lite spända ut. Det viskas febrilt och det känns som om alla stirrar mig. Själv sitter jag med näsan i en tidning, för på de riktigt flaschiga salongerna är det nono att tjuvkika i spegeln innan hela härligheten är klar. Men jag kan inte hålla mig, något är fel och med lite lätt hysterisk röst ber jag om en spegel.

Kan väl säga som så att Roy Orbinsson hade inte börjat gala om han fått se mig inte!