Kapitel 34

Sandra?! Who the fuck is Sandra var min spontana tanke. Här har jag väntat, våndats och med fara för eget liv piffat till mig för the seduction of the century, och så tycker det skånska helvetet upp med en liten bimbo vid namn Sandra!

Effekten av malten spred en hysterisk värme i magen och i kombination med min frustration kände jag mig som en drake från helvetet. Intuitivt kände jag för att knocka bruden med en rak höger, trycka upp skåningen i ett hörn och skälla ut honom efter noter.

Turligen nog hade jag inte dragit i mig alltför mycket malt och kunde fortfarande kontrollera mina reflexer, men det var på håret. Ler iskallt och sträcker fram en sval värdinnehand till Sandra. Säger på min bästa upperclass engelska att det är lovley to see her, varpå hon svarar på ren och skär gnällbältes dialekt; tack för att jag fick komma.

Skåningen har inte ens vett att se generad ut, utan ger mig en öm kram och puss på kinden. Ser mig djupt i ögonen och tackar för senast. Och jag fattar nada! Totalt tilt i skallen. Vem i helvete är Sandra från "äskälstuuuuna"? Och vad gör hon med Skåningen här? Och framförallt vad har de ihop?

En förnuftig person hade väl presenterat sitt sällskap lite närmre, men inte denne man. Mitt hopp stod då till ADn, att han skulle besitta lite inside information, men han var lika totalt nollad som mig.

Kvällen fortskred enligt planer vad gäller mat, vin och musik. En kanonkväll om inte detta mysterium hade gäckat mig hela kvällen. Skåningen var den borne minglaren, och var inte i närheten mer av Sandra än någon annan. Och knappt i närheten av mig heller, även om jag klart kunde konstatera att han hade koll på mig. Fick lite menande leenden och glittrande blickar.

Men vad betyder de å andra sidan i en sådan här situation? Betyder det "ja, jag kommer ihåg vår kväll och ser fram emot en upprepning" eller betyder det "ja, jag förstår att Du undrar vem lilla pinglan Sandra är och Du kan gått vara nyfiken".

Min stolthet förbjöd mig att trycka in honom i garderoben och sticka ståltrådsgalgar i genetialierna, men gudarna ska veta att det låg nära till hands! Till slut kunde jag inte hålla mig, drog med mig ADn ut i köket och gav honom en rask bakgrund till min problematik. Skickade därefter ut honom med tydliga instruktioner att korsförhöra Sandra ingående. Vem är hon? Vad gör hon här och framförallt, vad är hennes relation med Skåningen?

ADn protesterade, framhävde sin roll som värd och han absolut inte kunde ägna sig åt pumpning av gästerna. En snabb blick på mig konstaterade han att det var nog hans enda alternativ just nu, om han skulle undvika ett hysteriskt utbrott av gigantiska mått.

Han tog sin uppgift på allvar, både dansade och bjöd på drinkar. Släpade ut den lilla Sandra på balkongen och pratade hur jävla länge som helst. Under tiden stod jag och öste i mig champagnecocktails som om domedagen stod inför dörren. Kunde knappt prata med folk, utan log tomt och flackade med blicken som värsta flipperkula.

Äntligen! Nu kom ADn in från balkongen, gav Sandra en ömsint klapp på kinden och går på toaletten! Hur i helskotta tänker han? Toabesök när mitt liv håller på att rasa ihop? Vi kan nu snacka om seriös profylaxandning. Jag flåsar som värsta blåsbälg och känner att svimmningen inte är långt borta.

Då äntligen kommer han fram till mig, ler lite försmädligt och säger; Jaha Du vännen. Nu vet jag hur det hänger ihop. Vill Du jag ska berätta?