kapitel 37

Gick dagen igenom på ett patetiskt löjligt litet rosa moln. Jag, bruden som var kall i alla lägen. Som aldrig blev förälskad, utan förförde och övergav med ett glatt leende. Lallade omkring som värsta fjortisen med fjärilar i magen och ett fånigt leende.

ADn ringde såklart för att få rapport, vilket slutade med en lunchdate. Mycket vin gick åt och fnittret bubblade i mig som en överjäst läskedryck. ADn sa lite spefullt att han aldrig någonsin trott att Fröken Titan skulle tina upp. Lite stött över smeknamnet, samtidigt som jag blev lite fånigt stolt. Isdrottning hade jag hört, men Titan? Fast det kom sig tydligen av en glassig yta, som inget fäste på och med ett stenhårt inre. För även den hårdaste is smälter i värme, som ADn sa.

Försökte ta det coolt men tittade på klockan stup i kvarten. Tiden brukar oftast gå fort över helgerna, och måndagen närma sig snabbare än man tror. Men icke så idag, här gick fasiken sekundvisaren baklänges både ett och två varv. Snacka om otålig!

Efteråt strosade vi runt på diverse smågator, och besökte marknaden i Notting Hill. Hittade både en och annan rolig pryl att konsumera, så jag passade på att fylla på presentförrådet. Souvenirer till dem därhemma såklart. Och så en fin liten skylt till ADn, som jag tänkte smyga in lite snyggt på kontoret. Passar honom perfekt! En liten borstad mässingskylt på vilken det står ingraverat "You are always two in a lie - the one who tells it and the one that listens". Kändes klockren!

När eftermiddagen äntligen lider mot sitt slut ringer mobilen, och jag får hjärtat i halsgropen. Säg inte att karlfan ska ringa och avboka, för då får jag totalt spel. Men icke, numret är okänt och jag svarar lite försiktigt.

Och gissa vad? Jag skulle gett fasiken i att svara, för i andra änden är chefen från hemmakontoret, dear old Sweden, som blixtinkallar mig på ett VIP möte på Arlanda måndag förmiddag! Med start klockan 09.00! Typ no way! Aldrig, för då byter jag hellre jobb.

Chefen hade piffigt nog bokat en kärra klockan 20.00 och ett rum på flygplatsen, så jag skulle slippa stressa till mötet. Aldrig i livet, jag skulle hellre simma över på måndags morgonenför middagen ikväll missar jag inte under några omständigheter! Turligen nog är Chefen en man med viss världsvana, och han förstod på min tveksamma röst att flyga söndag kväll inte var till att tänka på. Vi enades om att boka om mötet till 10.00 och att jag istället satte mig på första flyget 07.30 och så var kvällen räddad.

Middagsdate en söndag. Det måste finnas lite seriositet bakom det, för det är typ lite familjevarning på det. Men date är det och jag är redo, även om jag känner ett starkt behov av att äta lugnande i kubik och kvadrat.

Istället blir det ett glas vin och en långt avkopplande bad. Lite dressed down, men med alla attributen klart framhävda. Försöker signalera att jag bryr mig men inte är desperat, även om jag innerst inne är totalt manisk vad gäller denne karl.

Jag är nervös så in i bäng, och av flera skäl egentligen. Dels den vanliga man-kvinna nervositeten som dyker upp när man är attraherad av någon. Men jag är även nervös för alla känslor som far runt i min kropp! Är jag verkligen förälskad eller är det något jag projicerat för att Mr Magic varit på mig om min avstängdhet? Och om jag nu är förälskad, är det besvarat och håller det även i vardagen?

Miljoners frågor och inser med förnuftet att inga svar ges. Här är det bara att ge sig ut i det okända och hoppa! Nu står jag högst upp på trampolinen, antingen kliver jag ned eller så kastar jag mig ut. Och ut ska jag, om jag så förgås på kuppen!

Det är en laddad dam som tar sig till restaurangen, med ett stort pirr i magen. Har tajmat in det perfekt, så jag kommer 7 minuter efter utsatt tid. Inte nonchigt men inte heller för ivrigt. Och där sitter han! Med ett stort charmigt leende och jag smälter.