Kapitel 45

Nu längtade jag hem! Många bitar hade fallit på plats, och även om jag inte hade alla svar visste jag iaf vart jag skulle leta. På flygplatsen kunde jag knappt sitta stilla, ivrig som en greyhound inför en tävling.

Funderade på att ringa Skåningen medan jag väntade vid gaten, men just då ringer telefonen. Stinas namn dyker upp på displayen, och två känslor slår mig. Panik, för att barnet förmodligen är på väg och jag måste boka om biljetten till Stockholm. Den andra känslan är förväntan, mitt gudbarn har slutligen bestämt sig för att göra sitt intåg i denna värld.

Men icke då! Falskt alarm igen, eller rättare sagt den här gången var det jag som hade felaktiga förväntningar. Stina den guldklimpen ville bara höra hur min vecka varit och vad jag kommit fram till.

När hon hörde mitt beslut blev det tyst. Efter en evighets lång väntan suckade hon djupt och sa att någonstans hade hon väl alltid trott att det var så det skulle bli. Även om hon inte ännu hade gett upp hoppet. Hon lät lite besviken, men samtidigt förstod hon mitt beslut och vi bubblade på till dess att mitt plan ropades ut.

Flygningen gick helt problemfritt och snabbt. Hade detta varit en Hollywood film så hade vi drabbats av flygplanskapare, slocknad motor och kraftig turbulens, men så blev det lyckligtvis inte.

När jag klev ut på Heathrow stod Skåningen där. Precis som om när jag lämnade honom, med ett stort leende och öm blick. Stannade upp och tänkte efter en gång till, kom fram till att beslutet kändes rätt. Än mer nu när jag såg honom. Funderade på att ta det direkt, men insåg att jag fick lägga band på mig.

Den nyhet jag skulle förmedla behövde garanterat inramas av en romantisk middag, med god mat och multum med vin. Trots att jag var helt säker i mitt beslut, kunde jag ändå inte veta hur Skåningen skulle ta det. Men nu var det bestämt, och så fick det bli.

Den vägen jag slagit in på var en "one way", och det var den enda rätta för mig!